Alla som någonsin haft med katter att göra vet att de alltid kommer rusande så fort man tömmer lådan och gör en stor affär av hur de Måste Gå Just Nu Omedelbart- är du inte klar snart! Och så fort man är klar så sätter sig katten med en min av ”äntligen”, som om den hade fått stå och köa utanför en BajaMaja på en ovanligt solig och välbesökt konsert i Brunnsparken 🙄
Jag misstänker att det inte enbart har att göra med att katter gillar a) att ha lådan perfekt ren b) att komplicera tillvaron för kattslaven, utan antagligen fungerar skrapandet i lådan lite på samma sätt som ljudet av rinnande vatten för vissa människor. De märker ett behov de kanske inte direkt tänkt på tidigare.
Så jag är rätt van vid att snabba mig när det är dags att tvätta lådan, vilket måste göras lite då och då. Men några minuter tar det ju trots allt. Jag silar över sanden i något lämpligt, tvättar ur lådan, torkar den och fyller på igen. Ofta använder jag den gamla lådan, den som kasserades för att den inte hade något lock och Twister ibland får för sig att han ska pissa som en riktig karl, d.v.s. stående :irked: Men idag använde jag en liten plasthink som jag fått från Unicafé. Den blev något överfull, men jag tänkte att det nog klarar sig den lilla stunden. Men när jag står i badrummet hör jag ett misstänkt krafs-krafs-krafs från det hållet. Och tro det eller ej, där står Twister och gräver ur hinken med vild frenesi. Jag vet förstås inte om han faktiskt på något sätt tänkt sig att han antingen skulle balansera på kanterna, eller göra i det han krafsat ut på golvet – det var en ordentlig hög redan – eller om han bara ville krafsa för att han kom åt så bra. Han fick aldrig tillfälle att försöka nånting, för jag röt till ganska ordentligt, så han sprang och gömde sig i stället. Och jag fick sopa upp ännu mera kattsand… Den katten gillar verkligen att gräva!
Vi blev ändå vänner en stund senare, han fick gå på den nyrengjorda lådan i lugn och ro, och så delade vi på det sista av äpplena från matmässan… Han är nog inte riktigt klok :cat: 🙂