Det här veckoslutets projekt var att gräva i Den Forna Fädernejorden efter de livsviktiga knölar som föda och nära oss:) Med andra ord har jag tagit upp potatis. Jag har aldrig tagit upp potatis med hjälp av en snöskyffel förut, men nya erfarenheter vidgar visst vyerna:p Föräldraskapet sa att det inte var helt ovanligt på den tiden som de odlade potatis i lite större skala på ännu nordligare breddgrader än dessa. (Ryys. Jag inser än en gång att det fanns ett antal goda orsaker att flytta därifrån :yuck: ) Helgens skörd bestod denna gång av tio lådor, och ändå blev det kvar en del i jorden till ett senare tillfälle. Inte så pjåkigt för ett par hobbyodlare :up:
Dessutom har jag upplevt något som jag aldrig kunde tänka mig att fanns i hela kattigheten – en katt som tar medicin frivilligt :faint: Twister ska ju ha medicin tre gånger per dag, och det går ganska på rutin. Man lyfter upp honom i famnen, vänder lite på honom, bänder upp munnen, ploppar i tabletten och väntar tills han har svalt. Numera spottar han bara ut den var femte gång eller så. Men Misse! Misse har just ordinerats medicin som ska hämma överproduktion av sköldkörtelhormon, han är förfärligt mager – uttrycket ”skinn och ben” är ovanligt träffande 😦 Jag gav honom lite specialgod torrmat först, och sen skulle jag stoppa i honom en tablett. Men han nosade så ivrigt på min hand att jag lät honom nosa på tabletten. Så åt han bara upp den! Helt otroligt :eyes: Och han upprepade det följande dag, så det var inte bara i misshugg. Jag visste ju att det är en snäll katt, men det här är ju löjligt :cat:
En kattslavs dagbok 