In memoriam – Monica Z.


Monica Zetterlund är död. 😦

Jag såg henne live en gång, på Alandia Jazz i mitten eller slutet av nittiotalet. Det var en fascinerande upplevelse. Hon kom in på scen med kryckor och satt sig ner i en stol. Jag tyckte hon såg gammal och bräcklig ut. Hon började sjunga – rösten var spröd och lite sprucken, inte alls den klara, lätta ton med lite skratt lurande underst som jag var van vid att förknippa med Monica Z. Jag tänkte ”oj nej, det här blir ingenting”.

Halvvägs in i sången hade jag glömt allt det där. Jag hade glömt att rösten inte bar helt, jag hade glömt stolen och kryckorna och den trötta, sköra kvinnan jag hade sett först. Hennes utstrålning var så stark att allt annat blev irrelevant. Hon satt där och sjöng, och tog hela publiken med storm. Det är en av de starkaste konsertupplevelser jag har haft.

Nu finns hon inte längre. En idiotisk olycka. Hon ville inte dö på det sättet, lär hon ska ha sagt. Nej, vem skulle vilja det. Ingen borde behöva dö så. (Sluta genast röka i sängen!)

Hon är död, men hennes sånger lever. Jag önskar bara att hon fått ett bättre slut.
Ta det försiktigt – ta det varsamt… 😦

6 tankar om “In memoriam – Monica Z.

  1. En af de store damer er gået bort. Jeg har aldrig lyttet meget til hende; men hendes navn og hendes stemme har altid svævet et sted i baggrunden af min bevidsthed. Hvil i fred.

  2. Tack. Ville hylla henne som den stora stjärna hon var och är. ⭐ Glad att du tyckte om min text.

  3. En av dem man helt enkelt inte kan komma förbi, ja. Jag funderade på att avsluta min minnesruna med ett citat, men så tyckte jag att det inte passade i tonen, och kanske inte stämde så helt perfekt. Men när jag nu får sällskap av en dansk i min hyllning så må den komma med som ett litet p.s. ”Og dog, min tabte Zerlina – och dog, du Sneens syngende Svane – mens jeg skriver dette, føler jeg, at Graven ikke er Afslutningen. I Paradis skal jeg atter høre Deres Stemme! Dèr vil De synge, uden Frygt eller Skrupler, som det var Guds Mening, at De skulde synge. Dèr vil De være den store Kunstnerinde, som det var Guds Mening, at De skulde være! Ah! Hvor De vil henrykke Englerne!” (Karen Blixen: Babettes Gæstebud)

  4. Jeg har lige hørt Jazztimen på Danmarks Radio. Meget naturligt var der også en lille hilsen til Monica Zetterlund: Sidste nummer var fra en CD fra 1997, som altså formodentlig er indspillet i netop den periode af hendes liv, da du hørte hende ved en koncert. En ganske interessant oplevelse at analysere: Den hørbare skrøbelighed. På overfladen en tilsyneladende banalitet, der ved nærmere undersøgelse viser sig at være fordringsløshed og ydmyghed. Og bagved overfladen en kerne af livserfaring og smerteligt erhvervet livsvisdom. Tak for Blixen-citatet. Det skyder ikke over målet. Monica Zetterlund har fuldført sin livscyklus og er vendt hjem. Walk in beauty.

  5. En fin analys:) Tack! Gällande citatet tänkte jag mest att hon ju nog redan var en stor konstnär i livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s